Soligt väder och rengörningsmedel…

Andra dagen på Borneo så var vi fast beslutna att gå upp tidigt för att få en schysst plats på playan. Vi hade ställt klockan på 08:00, med baktanken att vi kunde snooza en halvtimma och ändå klippa en bra plats. När klockan väl ringde så mumlade Mia nått om att snooza, och när snooztiden hade gått ut så skulle det snoozas mera. Det slutade med att vi fick rusa ner till frukosten som vi höll på att missa eftersom vi vaknade strax före 10.

Gott om platser vid playan fanns det ändå, så vi ägnade ett par timmar åt att vändsteka oss som de blekfisar vi är. Nu har vi börjat få den där fina röda färgen som alla eftertraktar.

Hursomhaver… vi kom upp på rummet lagom trötta och svettiga och kom in till ett nystädat rum med en liten överraskning.

Flinka små malaysier springer runt på vårat rum i tid och otid och byter handdukar, lämnar små tankfulla lappar och bjuder oss på finfina cocktailpartyn med general managers. Man känner sig som den rockstjärna man borde vara, tycker Jonah.

Nu inser man ju till sitt stora förtret att man minsann degar för all extravagans och om man inte hade bott femstjärnigt så hade man nog kunnat se i stjärnorna efter rosenblad på sängen.

Med detta i åtanke så skulle vi åka ner på stan för att käka lite billigare än vad man gör på hotellet, samt bunkra upp med lite vatten och slödryck till en flaska sprit som vi hade tänkt hitta på stan.

Först så blev det lite middag för en bråkdel av vad det kostar på hotellet. Vi var de enda blekansikten på kilometers avstånd, och restaurangen gjorde sig mödan att springa över till konkurrenten för att köpa bira till en törstig Jonah. Nått sånt hade dom inte själva.

Vi hade skaplig utsikt där vi satt och spisade räkor med sambal oelek.

Mia stod och var spontanromantisk i solnedgången..

Hur var det då med rengörningsmedlet??
Jo, den där spritflaskan som skulle förgylla våra kvällar på balkongen var av inhemsk sort. Eftersom folk är muslimer här så dricker dom inte sprit. Ingen har heller lärt dom hur man kokar borsten heller, så det smakade rent /&%/&#%/&

 

Spriten hälldes ut pronto och Jonah siktade in sig på en burk Guinness som hade inköpts ifall Balalajka vodkan inte gick att dricka. (heter skiten Balalajka, vad kan man vänta sig???)
Nu är det så att inte ens Guinness går att dricka här. Dom har nått licensbryggt  “Foreign Extra” som är 8% och som, milt sagt, inte riktigt smakar Guinness. Risken finns att man blir nykterist på kuppen.

Förutom smärre missöden så har vi det underbart här.
I morgon lovar Mia att det kommer nya anekdoter.

Ha det gôtt!
– jonah

jonah

jonah

LEAVE A COMMENT